Han minns inte sin egen karriär

Lilja om minnesförlusterna

Av:

Publicerad:
Andreas Lilja.
Foto: MAXIM THORE / BILDBYRÅN
Andreas Lilja.

Andreas Lilja, 44, minns inte sin egen karriär.

I en intervju med Expressen talar han ut om sviterna från sina sju hjärnskakningar.

– Det är så klart frustrerande, säger han till Sportbladet.

12 säsonger i världens bästa liga, Stanley Cup-titeln med Detroit Red Wings 2007/08, flera landskamper för Tre Kronor och till slut två sista SHL-säsonger i Rögle med C:et på bröstet.

Men allt det där är en enda tjock dimma för Andreas Lilja.

För Expressen berättar profilen att han än i dag lider av sviterna från de sju hjärnskakningar han drabbades av som aktiv.

Den sjunde smällen kom i februari 2009 då Lilja blev knockad två gånger om av bjässen Shea Weber. Han missade resten av den säsongen och genomgick sedan en scanning av hjärnan under sommaren.

Då kom chockbeskedet.

– Jag hade en massa blodådror som bildat en boll som satt på utsidan av hjärnan. Venous angioma. Läkaren sa till mig: ”Jag kan inte tillåta att du spelar, om du får en tackling och den brister så är du hjärndöd på fläcken eftersom den sitter ihop med huvudpulsådern”. Det var en kniv i magen, all luft gick ur en, säger Lilja till Expressen.

Trots detta fortsatte han spela hockey i sex år till.

”Frustrerande”

I intervjun berättar Lilja att han även har problem med närminnet, att han glömmer saker lätt – till och med saker som att hämta sina egna barn.

När Sportbladet ringer upp utvecklar han.

– Klart det är frustrerande ibland och visst händer det att folk i min närhet blir irriterade när jag glömmer saker. Samtidigt är de vana. Det är egentligen inga större problem, säger Lilja.

Men det måste vara jobbigt att inte minnas höjdpunkterna från sin egen karriär och inte kunna blicka tillbaka på dem?

– Så klart. Jag älskar att sitta och prata med gamla lagkamrater, men problemet är ju att jag inte minns någonting. Ibland går det upp ett ljus för mig, att jag tänker: ”Just fan, gud så roligt”. Men faktum är att jag knappt minns några matcher…

Foto: Keith Srakocic / TT NYHETSBYRÅN
Andreas Lilja med Stanley Cup-bucklan 2008.

Hur ser du på problematiken kring hjärnskakningar inom hockeyn?

– Att det är tråkigt, men svårt att få bort. Spelarna är så enormt snabba och vältränade, de flyger ju fram ute på isen. Sedan är det inte tillåtet med så kallade ”spelförstörande” obstruktioner, sådant som saktar ner spelet – då är det klar att spelet går snabbare. Men jag tror mycket hänger på att spelarna inte skyddar sig själva ordentligt, att de inte är medvetna att smällarna kommer. På min tid var det lektion nummer ett: Åk inte med huvudet neråt i mittzon, gör du det så smäller det!

”Del av spelet”

Han fortsätter:

– Men hockey är en kontaktsport, tacklingar är en del av spelet. Jag vet inte hur man ska få bukt med problemet, känslan är att det blir värre och värre. Ändå är man bättre på att ta hand om spelarna nu för tiden. På min tid proppade man bara i sig en Alvedon och spelade vidare.

Hur tänker du när du ser skräckexempel som till exempel din gamle lagkamrat Johan Franzén, som mår väldigt dåligt i dag?

– Att det är fruktansvärt. Det är verkligen inte så man vill leva sitt liv efter karriären. Men tyvärr är Johan inte ensam utan det här är ett problem som hockey har.

Publicerad:

LÄS VIDARE