Ishockey

”Ryser av att vara här – är magiskt”

Christoffer Rifalk om resan från Hockeyettan till Tre Kronor

av

1 av 2 | Foto: Tomas Ros
Christoffer Rifalk tränade med Stefan Ladhes skräckmask på träningen.

LEKSAND. En spelare åkte och njöt lite extra på isen med Tre Kronor.

Doldisen Christoffer Rifalk, 23 år.

För två år sedan spelade han i Hockeyettan och jobbade på en skola.

– Jag ryser av att vara här och dra på mig landslagströjan, säger han.

Tre Kronor har tagit ut tre målvakter till Karjala Tournament. Magnus Hellberg, Adam Reideborn och skrällen Christoffer Rifalk.

Den sistnämnde är med i samma roll som Reideborn hade i Tre Kronor i fjol, se och lära. Känna på landslaget och miljön.

– Det var en speciell känsla när Tre Kronors målvaktstränare Stefan Ladhe ringde och berättade att jag var uttagen. Jag ringde min flickvän och mamma och pappa direkt och berättade nyheten, säger Rifalk efter ett träningspass med landslaget.

Han har drillats hårt på isen och bland annat tvingats bära Ladhes speciella synfältsmask under några övningar. Det är en mask som gör att målvakternas synfält minskar och den ska få målvakten att röra på sitt huvud mer.

– Det är nyttigt för mig att vara med här. Jag får många intryck och lär mig mycket. Kul att lära känna Magnus och Adam också.

Minns ni att det var en speciell känsla för Christoffer när Ladhe ringde. Den känslan har han haft två gånger tidigare i karriären.

Första gången var när han valdes till TV-puckens bästa målvakt 2011.

– Jag blev lite chockad. Norrbotten slutade femma det året och jag trodde inte att jag skulle bli vald. När målvaktstränaren berättade utnämningen för mig i omklädningsrummet blev jag oerhört stolt. En mäktig känsla.

”Drömde och SHL och Luleå”

Då var Ritfalk het och han var en av Sveriges bästa målvakter födda 1996 och togs ut till landslaget för U16 och U17.

Sedan kom det berömda trappsteget. Karriären stannade. Ingen utveckling och ingen ny nivå uppnåddes.

– Jag vet inte vad som hände, fick ingen topp. Jag hade många framför mig på hockeygymnasiet i Luleå och kom inte vidare. Visst drömde jag om SHL med Luleå, men det blev aldrig så.

Flytten gick tillbaka till Kalix och spel i hockeyettan. Han började även att jobba på en skola för att ha sysselsättning på dagarna och få den ekonomiska tillvaron att gå runt.

– Det blev bra för mig. Skotten kom från alla håll och jag fick spela mycket.

Det var i den här vevan, det startade under sista året på hockeygymnasiet, som han valde att fokusera ännu mer på hockeyn.

– Jag började dagarna med att gå på gymmet. Jag tränade väldigt mycket för jag tyckte att jag blev trött i kroppen under matcherna och ville bli starkare.

Det blev Rifalk. I dag tar han 220 kilo, tre gånger, i knäböj. I marklyft tränar han på 230 kilo och har inte inte maxat sig där. Det är väldigt bra siffror av en hockeyspelare.

Blev kung i Oskarshamn

Det var även under tiden i Kalix som samtalet kom från sportchefen i Oskarshamn, Per Kenttä.

– Jag var nere i Oskarshamn redan för 1,5 år sedan. Satt mest på bänken då. Men i fjol fick jag ett tvåårskontrakt och speciellt mot slutet av säsongen gick det väldigt bra.

Det är ingen överdrift. Rifalk blev kungen av Oskarshamn när han tog upp laget till SHL. I den sjunde och avgörande matchen mot Timrå höll han nollan och blev matchhjälte.

– Det var en oerhörd känsla. En sådan glädje. Vi var på något sätt nöjda med att vi gått så långt, men sedan räckte det till SHL också.

När han gjorde intervjuerna i NHK Arena i början av mars var han lycklig, men hade också redan bestämt sig för att lämna Oskarshamn.

Han hade faktiskt två gällande kontrakt, med Rögle och Oskarshamn.

– Jag hade bestämt mig tidigt för Rögle. De uppvaktade mig hårt och jag gillade vad jag hörde från dem. Det hade inget med att göra att Oskarshamn var en SHL-nykomling. Det var enbart mina intryck av Rögle.

Kalix, Oskarshamn, Rögle och Tre Kronor.

Det har snurrat på snabbt för den ytterst vältränade 23-åringen.

– Att stå här med Tre Kronor-tröjan på sig är magiskt. Jag njuter, säger han.