”Division 1 är Sveriges dyraste serie”

Klubbarna larmar om ohållbara situationen

av

  • Nu dras snöret inom svensk fotboll.

  • Nästa säsong kommer den sämst placerade klubben i Superettan att få sex miljoner kronor i ekonomiskt stöd samtidigt som klubbarna i division 1 riskerar att stå helt utan.

  • Men vad är priset för miljonrullningen? Och är det värt det?

”Vi blöder”, ropar en klubbledare i Stockholm.

”Fallet kommer bli tungt”, larmar fotbollsledare i Sandviken.

”Det är omöjligt uppdrag”, meddelas det från Göteborg.

”Om man vill tillhöra eliten måste det ske nu”, förklarar en ordförande i Ljungskile.

Klyftorna inom svensk fotboll ökar – men i division 1 beskrivs läget redan som katastrofalt.

– Klubbarna i ettan blöder. Det är jobbigt. De blöder. När vi lägger på nu ska jag ringa runt till våra sponsorer och tigga mer pengar för att vi ska kunna klara oss, säger Akropolis ordförande Konstantinos Psarros.

Klubben som spelar i Spånga utanför Stockholm hyllades i augusti som ”Sveriges bästa division 1-klubb” av Djurgårdens tränare Thomas Lagerlöf. Dif pressades sedan också i mötet i Svenska cupen men kunde till sist vinna med 2-1.

Trots det är förutsättningarna för föreningarna brutalt olika – och nästa år kommer klyftan mellan dem, som Sportbladet berättat, öka ytterligare.

Konstantinos Psarros är ordförande i Akropolis som toppar tabellen i division 1 norra.

Psarros säger att Akropolis redan i dag ibland tvingats ha för få avbytare i samband med bortamatcher för att spara pengar. Trots det leder klubben just nu den norra serien med sju poäng.

– Ibland är vi bara 15 spelare så det inte är fullt på bänken. Det är inte bra men vi måste spara pengar på alla sätt. Vi behöver mer hjälp. Folk är trötta.

Ingemar Lundin är sportchef i Utsiktens BK i Göteborg. Han beskriver den ekonomiska verkligheten i division 1 på följande sätt:

– Det är en galen skillnad på allsvenskan/superettan och division 1. Vi har påtalat det i flera år. Jag förstår inte hur man ska kunna klara sig som förening i division 1. Att klara ekonomin... det är nästan mission impossible. Det går kanske för klubbar som Landskrona med ett stort publiksnitt, men vi som bara har ett par hundra... det går inte. Vi lever bara på sponsorintäkter och har inget annat.

Vill inte gå upp

Kraven på division 1-klubbarna beskrivs i dag som ansträngande med höga sportsliga krav men låga intäkter från sponsorer och publik. Serien är delad i två och klubbarna har långa och kostsamma resor. Flera av klubbledarna i division 1 menar att större centrala bidrag till just resor hade varit välkommet.

– Den typen av ersättningar, så att vi klarade resorna, hade varit viktiga. Öronmärkta pengar som inte går till löner eller liknande. Jag vet många klubbar i division 2 som inte vill gå upp i ettan för att det är så tufft här. Det är något svensk fotboll behöver fundera på, säger Ingemar Lundin från Utsikten.

Foto: CHRISTOFFER BORG MATTISSON / BILDBYRÅN
Philip Engelbrektsson och Alexander Almqvist spelar i Oddevold.

Johan Ederwall, klubbchef i Oddevold från Uddevalla, fyller i:

– Division 1 är Sveriges dyraste serie sett till våra förutsättningar. Det är extremt långa resor och väldigt liten ersättning.

Samtidigt är divisionerna också de första semiprofessionella i den svenska pyramiden vilket innebär att klubbarna måste skriva professionella kontrakt med alla sina spelare. Minimiersättningen är 10 000 kronor per spelare och år.

Likande träningsmängd

Därmed väntas spelarna både hitta försörjning vid sidan av sporten samtidigt som de ska bedriva en sportslig satsning som på de flesta håll är minst lika krävande som i allsvenskan och Superettan.

– Spelarna kommer direkt från jobbet på eftermiddagen så vi kan inte ha långa kvällssittningar direkt. Det är viktigt för oss att vi är effektiva när vi ses. Gällande antalet träningspass är det inte så stor skillnad mot allsvenskan, vi kör kollektivt fyra-fem gånger i veckan men vi kan inte ha mer än en lagträning per dag. Den stora skillnaden är snarare spelarnas möjlighet till kvalité och återhämtning i vardagen, säger Sandvikens tränare Pelle Olsson med mångårig allsvensk erfarenhet i bagaget.

Möjligheten att avlöna spelarna på heltid är, utom i exceptionella fall, omöjlig för klubbarna.

Till nästa säsong saknar division 1 i skrivande stund helt avtal sedan överenskommelsen med Svenska fotbollförbundet och Svenska Spel löpt ut. Tidigare fick föreningarna runt 120 000 kronor per år.

– Vi får några kronor men det är ju rena kaffepengarna. Även om jag vet att Ettanfotboll gör vad de kan. Rent ekonomiskt är division den sämsta tänkbara serien att ligga i, säger Ulf Persson i Tvååkers IF.

Samtidigt kommer pengarna högre upp i divisionerna öka dramatiskt.

– Det kommer bli glapp och både steget upp och fallet ned blir väldigt, väldigt tungt. Än kraftigare och än tuffare än i dag och det kommer bli betydligt svårare att ta sig till Superettan så klart. Framförallt via kval så kommer Superettan-klubbarna bli mycket bättre eftersom de har mer pengar, säger Sandvikens klubbchef Anders Eriksson.

Foto: KRISTER ANDERSSON / BILDBYRÅN
Tvååker i Division 1 södra.

Hur kommer det påverka svensk fotboll?

– Problemet är att det blir större risker för division 1-klubbar vilket kan få till följd att de blir mer desperata och tar felaktiga beslut för att på alla möjliga sätt ta sig till Superettan istället för att bygga på viktigare värden. Istället för att satsa på hela föreningen kan det bli viktigare att lägga alla sina resurser och pengar på representationslaget. Det gynnar inte de breda fotbollsföreningarna som ser till hela sin verksamhet. De kommer få det ännu tuffare och de som bara satsar allt på sina seniorlag kanske gynnas.

Vilka följder kan det få?

– Risken finns att de föreningar som tar sig upp inte har tillräckligt bra grund att stå på och då kan fallet bli ganska tungt. Det är svårt.

Ljungskile i Uddevalla kommun leder division 1 södra i stor stil. Ordförande Erland Holmdahl berättar för Sportbladet att föreningen haft en medveten på en plats i superettan just till 2020.

– Vi har berättat för sponsorer och finansiärer att det kommer bli en större klyfta mellan serierna och att om man vill tillhöra eliten så måste det ske nu. 2019 är ett avgörande år för oss eftersom ett avancemang till superettan skulle innebära en radikalt förbättrad situation för oss, säger Holmdahl och fortsätter:

– Det är stentufft ekonomiskt i ettan. De ökade klyftorna kommer på sikt kanske leda till ett minskat engagemang från de mindre klubbarna. Jag tror att svensk fotboll skulle må bättre om man fördelade resurserna på ett bredare vis.

Division 1-klubbarnas egna kapital 2018

Karlslunds IF 36 388 000
Västerås SK FK 20 380 000 (nu i Superettan)
Eskilsminne IF 3 253 000
Grebbestads IF 3 178 000 (division 2)
Ljungskile SK 2 690 000
Sandvikens IF 1 889 000
Husqvarna FF 825 000 (division 2)
IK Oddevold 773 000
Oskarshamns AIK 674 000
Utsiktens BK 655 000
Torns IF 215 000
Skellefteå FF 113 000 (division 2)
Sollentuna FF 102 000
Syrianska FC 100 000 (Superettan)
Team TG FF 47 000
BK Forward 1000
Tvååkers IF -159 000
Arameisk-Syrianska IF -269 000 (division 2)
Umeå FC -311 000
FC Linköping City -383 000
Ängelholms FF -389 000 (division 2)
Rynninge IK -554 000
Skövde AIK -694 000
Nyköpings BIS -970 000
Akropolis IF -1 054 000
FK Karlskrona -1 463 000 (division 2)
Lunds BK -1 986 000
Åtvidabergs FF -2 229 000
Mjällby AIF -2 929 000 (Superettan)
Kristianstad FC -4 333 000
Carlstad United BK -5 611 000

*Uppgifterna gäller de lag som spelade i Division 1 2018. Information saknades för Assyriska FF, i dag i division 2.

(I Superettan hade 4 av 16 lag ett negativt eget kapital 2018).


PODD ”Seriemordet”- Belsutet kan klyva svensk fotboll
 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen