Laul: En matchavslutning som räddade en säsong

BORÅS. Först krigade Elfsborg in kvitteringen.

Sedan avgjorde de med ren kvalitet.

I hemmaklacken gick fansen från banderoller om sinnessjukdom till att sjunga ”Campione” under en matchavslutning som förmodligen räddade en hel säsong.

Elfsborg må ha sjunkit i tabellen senaste åren, men deras pressfika håller fortfarande allsvensk toppklass. I dag bjöds det leverpastejmackor, närodlad rabarberpaj och nygräddade våfflor. Bland annat.

Att hålla journalisternas blodsockerhalt på rätt nivå ger säkert positivare rubriker i långa loppet, men i dessa svåra tider hjälper det inte ens att utfodra pressen. Det var dukat för krismöte på Borås Arena vare sig man ville det eller inte.

På ena sidan: IF Elfsborg, före detta topplag, på plats tio, fem poäng från kvalplats.

På den andra: Kalmar FF, före detta topplag, på kvalplats två poäng från nedflyttning.

2019 – ett allsvenskt ödesår

Insatserna detta allsvenska ödesår är högre än någonsin tidigare. Det handlar om överlevnad, om att kunna ta del av nästa års ökande tv- och spelintäkter. För att undvika att halka efter, kanske för överskådlig framtid. Streckstriden är en skräckstrid.

Borås Arena 29 juli 2019 stank till en början av besvikelse och uppgivenhet, 4727 sålda biljetter, färre på plats, men två klackar som gjorde sitt för skingra oron med flaggor och sång.

En Alm men ingen Elm

Jimmy Thelins Elfsborg valde 4–3–3 med speed på kanterna i form av Jesper Karlsson till höger och Rasmus Alm till vänster. Vilken Alm? Nyförvärvet från Degerfors, fem mål och en assist i superettan i år.

Magnus Pehrssons Kalmar ställde upp en 3–5–2-formation utan Elm. Vilken Elm? Båda två, Viktor var skadad och Rasmus sjuk.

Elfsborg inledde svagt, Kalmar ännu svagare. Elm-bröderna saknades medan Rasmus Alm hotade till vänster med Niklas Hult-snabba fötter, nära att bli målskytt direkt men Kalmars Henrik Löfkvist rensade undan bollen precis innan Alm skulle slå den i öppet mål.

Svag matchinledning

Elfsborg ägde boll och vände spel genom skicklige Simon Olsson centralt. Kalmar kom ingenstans och det är högst oklart vad de egentligen försökte göra, vilket kan ha berott på att en del ersättare inte tycktes riktigt redo för spel på allsvensk nivå.

Efter den svaga matchinledningen sjönk kvaliteten ytterligare då det hände noll och intet i straffområdena. Det som pågick däremellan beskrivs bäst som att spelare med gul tröja passade spelare med röd tröja som hittade gul vidare till röd och så vidare…

Mitt i detta haveri till passningsspel drog Kalmars Nils Fröling till med en sträckt vrist från 25 meter i kryssribban. Ingen på Borås Arena såg det komma, allra minst Elfsborgsmålvakten Kevin Stuhr Ellegaard. Det följdes av att Romario skickade iväg en frispark från 30 meter som träffade samma ribba. Där och då hade Kalmar fler ribbträffar än passningar i rad inom laget.

Fler ribbträffar än passningar i rad

Det som sedan hände definierade länge matchen. Stian Gregersen – Elfsborgs konsekvent olycklige mittback gång efter annan – agerade obegripligt nonchalant vid en hemåtpassning och drog sedan omkull Alexander Ahl Holmström. Domaren Bojan Pandzic dömde en korrekt straff som Fröling placerade i mål.

Hemmaklacken skanderade ”skandal, skandal, en domarskandal” men det var ett dubbelfel. Faktum är att Kalmar skulle haft ytterligare straff när Pandzic missade att Simon Strand tryckte omkull Isak Magnusson några minuter senare. Kalmar fick nöja sig med att gå till pausvila med 1–0, och att Elfsborg med mittback Gregersen i spetsen hade bjudit på den ledningen kan inte nog understrykas.

Klacken citerade Einstein

I andra halvlek kom det upp en banderoll bland Guliganerna: ”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig samma resultat”. Från början ett citat av Albert Einstein om definitionen av sinnessjukdom (lite felciterat dock…), men om banderollen syftade på Gregersens odugliga försvarsspel eller tränare Thelins coachning vet jag inte.

Thelin bytte i alla fall in både Simon Lundevall och Stefan Ishizaki och det gav Elfsborg nytt liv. Framför allt hittade de fram på kanterna och skakade Kalmar med inlägg. Lundevall kom nära med ett skott som styrdes i ribban.

Kalmar kröp ner i något som såg ut som en rak sexbackslinje, maskade undan tid genom ”skador”, försökte störa Elfsborgs flow, inhopparen Maxwell kom fri i en kontring men i stället för 2–0 sköt han både över och utanför, och Kalmar lyckades inte få ner Elfsborgsenergin som Lundevalls och Ishizakis inhopp bidragit med.

Vilja och kvalitet avgjorde

Simon Olsson lyfte in en hörnretur, Per Frick screenade undan Kalmars målvakt Lucas Hägg Johansson (som borde fått frispark) och Simon Strand, allsvenskans mest aggressiva spelare, tryckte in bollen på ren vilja från nära håll via Frick som fick målet.

Det kan ha varit årets brötigaste mål i allsvenskan, men det var kvitterat, och det gav Elfsborg en möjlighet att vinna matchen. Men hade de orken, hade de kvaliteten och hade Jimmy Thelin tagit in rätt spelare på planen?

Ja, ja och ja.

I den fjärde tilläggsminuten svarade Simon Olsson, den skicklige, för matchens prestation. Han vann utrymme åt sig själv centralt och slog en exakt 60-metersboll på tredje inhopparen Marokhy Ndione som blev helt fri och rullade in 2–1.

När det hysteriska kramkalaset med fansen var över – hela laget förutom Stefan Ishizaki var i princip uppe på ståplatsläktaren – så ekade E-Types ”Campione” (utbytt mot ”Ndione”…) över arenan i stället.

Det kändes som en matchavslutning som räddade Elfsborgs säsong, det var en matchavslutning som cementerade Kalmar nere i botten.

Kvar i skräckstriden.

Laddar Tabell

av