”Det är roligare än någonsin”

MFF-stjärnan njuter trots av att gå sysslolös

av

MALMÖ. Han är en av MFF:s bästa och viktigaste spelare – och troligen den mest underskattade.

Men det bekymrar inte Johan Dahlin.

– Livet är på topp, säger målvakten som har en nyckelroll i kväll mot FC Köpenhamn.

Anders Christiansen, Markus Rosenberg och Rasmus Bengtsson.

Där har ni trion som brukar rankas som Malmö FF:s viktigaste och bästa spelare.

Men då glömmer man den fjärde i centrallinjen – målvakten Johan Dahlin som släppt in minst mål av alla i allsvenskan (14 mål) och var så nära att på egen hand med sin jättematch fixa en tung poäng borta mot Dynamo Kiev i Europa League-premiären.

Håller han nollan i kväll mot FC Köpenhamn tar MFF en mycket viktig poäng för det fortsatta gruppspelet i Europa League.

Men när Dahlin håller nollan i allsvenskan för sitt MFF får han sällan någon kredd. I stället är det Rosenberg & Co som får hjälterubrikerna. För i regel har Dahlin knappt haft något att göra i matchen fram till ett plötsligt friläge i slutskedet.

”Han är bäst i allsvenskan”

Men kapten Rosenberg vet vad Dahlin betyder och tycker att hans målvakt är underskattad.

– Ja, det är klart. Det är väldigt enkelt för mig att säga att han är allsvenskans bästa. Men det skulle jag stå för alla dagar i veckan. Det finns bra målvakter i allsvenskan men tittar man på hur många gånger han har räddat oss i år och från den positionen – han går från noll till hundra hela tiden medan många andra får så många skott på sig att de blir uppvärmda – så är det inget snack. Det ser man på träningarna också: vill han stänga igen på en träning så gör han det, säger Rosenberg.

Är det otacksamt att stå sysslolös så länge?

– Jag har haft några matcher där jag stått i 85 minuter utan att ha ett skott på mig och sedan kommer det ett friläge. Så är det oftast att stå i Malmö FF i allsvenskan. Man måste jobba sjukt mycket med att hålla fokus.

Hur gör du det?

– Jag är 33 år och har lärt mig att sålla. Det är detta vi jobbat mest med på träningen också. Jonnie (Fedel, målvaktstränaren) är bra på det – att lattja mellan övningarna och sedan slå på när det är allvar.

Svävar inte tankarna i väg ibland när du står där längst bak helt sysslolös?

– Det beror på vad det står i matchen. Jag försöker prata mycket med backlinjen och gestikulera. Det gör att man är inne i matchen. Men står det 4–0 i paus är kanske inte fokuset 110. Är det någon gång det händer så är det då.

Det lär inte hända i kväll när FC Köpenhamn står för motståndet i det som kanske är årets största match på Stadion.

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Johan Dahlin och Eric Larsson.

”Roligare än någonsin”

Är det ändå kul att stå i mål i MFF?

–Ja, jag älskar att stå mål i MFF.

Jo, men skulle du vilja ha mer att göra?

– Jag tar åt mig lite av kredden vi får som lag också. En målvakt bli väldigt betygsatt på antalet räddningar han gör men det är så mycket annat: djupledsbollar man går ut och tar, vissa är väldigt bra på inlägg... Målvaktens register har blivit så mycket bredare än vad det var förut. Det är så mycket mer att än att stoppa skott.

Dahlin är inne på sin 15:e säsong som elitmålvakt. Sedan 2017 är han inne på sin andra sejour i MFF. Den första varade 2009–13.

Är det lika kul fortfarande?

– Det är roligare än någonsin.

Det är så?

– Ja.

Blir det inte slentrian då?

– Det blir aldrig slentrian i MFF.

På vilket vis?

– Jag känner att jag utvecklas fortfarande fast jag är 33 år. Vi slåss om guldet, vi spelar i Europa League och i juli blev jag pappa för tredje gången Livet är på topp. Allt är kalas.

På vilket sätt utvecklas du fortfarande som målvakt?

– Det är mycket tack vare Jonnie (Fedel) som också utvecklas. Han har en fin syn att se på fotboll för oss målvakter. Han vill hela tiden bli bättre och man är sjukt intresserad av vad han gör.

– Vi har jobbat mycket med positionsspelet sedan jag kom tillbaka. Fotbollen går så mycket snabbare nu. Det gäller att skapa sig så mycket tid som möjligt före inlägg och avslut. Det är den största biten vi har jobbat på. Och så spelet med fötterna förstås, säger Johan Dahlin.