Mejla

Mats Wennerholm

21 år och given vinnare – det här är bara början

Publicerad:
Uppdaterad:

Armand Duplantis får Svenska Dagbladets bragdguld 2020 och en mer given vinnare har väl inte funnits sedan Björn Borgs och Ingemar Stenmarks dagar.

Två världsrekord inomhus och världens högsta hopp någonsin utomhus.

Högre kan man inte nå.

Lägg till att det här varit ett idrottsår präglat av corona, inställda tävlingar och mästerskap.

De OS-medaljer som alltid verkar imponera på bragdjuryn delades aldrig ut.

Men jag är tämligen säker på att Armand ”Mondo” Duplantis vunnit även om det blivit ett OS i Tokyo. Guldet hade varit vikt för honom om han inte skadat sig eller blivit sjuk.

Är överlägsen

Han är världens mest överlägsna friidrottare just nu.

Han var oslagbar detta 2020, där herrarnas stavhopp var en av få grenar det tävlades i och där de bästa var med.

Ja, inte bara oslagbar.

Han var överlägsen.

Och jag tycker att han uppfyller varenda punkt i SvD:s statuter som säger:

”Med bragd förstås i detta sammanhang ett avgörande av hög rang, vunnet genom ett exceptionellt uppbåd av tekniskt och taktiskt kunnande, segervilja och energi i förening med idrottslig ambition.

Bragdens värde skall anses förhöjt i ett fall där avgörandet skett i ett svårt och vanskligt läge.

En serie bragder innebär ytterligare kvalificering för utmärkelsen. Föredömligt sportsmanship krävs av den som skall belönas.”

Själva bragdmomentet är alltså bara en liten del av det hela, men det här med ”svårt och vanskligt läge” har sällan stämt bättre än i Mondos fall.

En större bragd än båda världsrekorden

Efter en sensationell inomhussäsong med världsrekord både i polska Torun (6,17) och skotska Glasgow (6,18), så slog coronan till.

Inte minst i det USA där Mondo tillbringar vinterhalvåret.

Gymen stängde, idrottsplatserna bommade igen och Mondo var hänvisad till den begränsade bakgård utanför familjens hus I Louisiana där allt startade i nästan samma stund han lärde sig att gå.

När utomhussäsongen startade hade han tappat både i vikt och muskler och den snabbhet i ansatsen som fått honom att segla över världsrekordhöjder några månader tidigare – och skvallrat om mer – fanns inte kvar.

Han fick försöka tävla och träna sig ikapp på sin nya hemmaplan Uppsala och visste att han själv satt ribban på en höjd han inte kunde nå.

Då satte han upp ett nytt mål.

Att försöka slå Sergej Bubkas utomhusrekord på 6,14.

Och när han hoppade sina 6,15 i Rom i september, såg jag det som en större bragd än de båda världsrekorden inomhus.

Trots att han fått sänka ribban.

Foto: ALEKSANDRA SZMIGIEL / BILDBYRÅN

Så att Mondo skulle få bragdguldet kändes mer som en formalitet den här gången.

Och jag är lika säker på att han kommer att skriva in sig i det unika gäng som fått bragdguldet två år i rad, även om det alltid är svårare en andra gång.

Det har inte hänt sedan Anja Pärson fick priset 2006 och 2007.

Killen är bara 21 år och det här är bara början.

Tro mig.

De enda konkurrenter jag såg det här året var hockeyns Victor Hedman och fotbollens Zlatan.

Men eftersom de är lagidrottare såg jag dem som diskvalificerade redan från början.

Jag vet inte varför, men det verkar omöjligt för enskilda spelare att ta hem idrotts-Sveriges tyngsta utmärkelse.

Senast det hände var 1969 då fotbollens Ove Kindvall fick utmärkelsen. Jag satt själv på Råsunda och såg honom göra de två fantastiska mål mot Frankrike som tog Sverige till VM och tyckte det var mer än välförtjänt.

Men på de 51 år som gått sedan dess har ingen enskild spelare i de två överlägset största svenska lagidrotterna fått priset.

Backen Victor Hedman, som utsågs till Stanley Cup-slutspelets mest värdefulla spelare när han ledde sitt Tampa Bay Lightning till klubbens andra Stanley Cup-titel, fick nöja sig med att vara en kandidat i förhandssnacket.

Precis som Zlatan. Trots en häpnadsväckande comeback i Milan och dominerat målskyttet som 39-åring och han är ett fysiskt fenomen en hel värld pratar om.

Det kvalificerade dem bara som utmanare, men jag såg det mest som utfyllnad.

Speciellt när jag tänker på alla de som ratats tidigare.

”Det räckte inte heller”

Foppa som blev rekordung medlem av trippelguldklubben som 22-åring 1996.

Då vann han Stanley Cup med sitt Colorado efter att ha vunnit VM-guld redan som 18-åring 1992 och OS-guldet i Lillehammer 1994. Ja, det senare räckte inte heller, trots hockeyvärldens mest berömda avgörande straff.

Eller Mats Sundin som nästan ensam sköt Tre Kronor till VM-guldet i Finland 1991.

Och framför allt:

Inte ens Zlatan som kammat hem tolv guldbollar.

Av:

Publicerad:

LÄS VIDARE