Anna Jönsson Haag: Slitits mellan glädje och den totala sorgen

av

Anna Jönsson Haag har blivit mamma, men samtidigt varit nära att förlora sin far.

För Sportbladet berättar den förra skidåkaren om den dramatiska men lyckosamma förlossningen, om oron för sin sjuka pappa och att hon redan är tillbaka i gymmet. 

– Man har slitits mellan glädje och den totala sorgen, säger Anna Jönsson Haag.

Skidparet Anna och Emil Jönsson Haag har blivit föräldrar. Harry kom till världen för två och en halv vecka sedan och stunderna har varit så där unika och fantastiskt omtumlande som de bara kan vara när en familj växer.

– Det är svårt att ta in, säger Anna Jönsson Haag.

Men Harry var bara fem dagar gammal när livets mening ställdes på sin spets för den nyblivna mamman Anna. Hennes far Åke insjuknade hastigt och tillvaron blev kaotisk.

Den lilla familjen fick lämna bebisbubblan i Östersund för att finnas nära Annas familj i Uppsala där hennes far blev inlagd på sjukhus.

–  Han fick allvarliga problem med hjärtat och fick genomgå en operation. Det har varit en känslomässig berg-och-dalbana. Känslorna är i svallning efter att man har fått barn, att sen lägga till den totala oron över att förlora en förälder var svårt. Det har varit den tuffaste tiden i mitt liv, betonar Anna Jönsson Haag.

Hon väljer att berätta nu när den akuta faran är över och hennes far mår bättre.

–  Jag är beredd på att komplikationer kan tillstöta, men allt ser verkligen bra ut för pappa. Jag var själv hos honom igår (i fredags) med Harry. När vi kom in till honom var han verkligen ”pappa” igen. Han är väldigt tagen, men ändå - och Harry fick träffa sin morfar. Jag trodde kanske inte att det skulle bli så när vi åkte ner första gången. Man har fått uppleva livets alla sidor sedan Harry kom, konstaterar Anna.

”Går inte att jämföra med något annat”

Anna, Emil och Harry har efter alla turer kunnat återvända hem till Östersund.

Med distans berättar den förra landslagsåkare, som har tagit åtta mästerskapsmedaljer under sin karriär som avslutades våren 2018, om hur det vara att bestiga livets högsta berg någonsin.

– Smärtan och utmaningen att föda barn går inte att jämföra med något annat. I en tävling kan man inse att man nått sin gräns, här vet man att det bara blir värre och värre men man kan inte kliva av utan man ska bara igenom det, säger Anna Jönsson Haag.

Stödet från maken Emil skedde på ett manér som paret är bekväma med. De jobbade som ett team.

- Emil hejade på mig, coachade och sa typ att ”nu är det 30 sekunder kvar av värken, nu tar vi oss igenom det här”. Värkarna var som ett intervallpass, säger Anna Jönsson Haag.

Förlossningen gick fint, men var dramatisk.

En vecka före förlossningsdags fick Anna värkar och blev tröttare än normalt. Hon gick på en kontroll, men det var först en vecka senare som förlossningsarbetet drog igång på allvar. Den aktuella dagen inledde Anna med ett styrkepass som följdes upp av en promenad.

– Sen kom sammandragningarna mer regelbundet. Vi skulle på en föräldraträff och jag tänkte att vi går för då är ändå barnmorskorna där, berättar Anna.

I ett värkdiffust ögonblick hörde Anna hur barnmorskan berättade för gruppen att ”vattnet kan gå”.

Sen upptäckte Anna att det var precis vad som hände henne själv. Där mitt bland deltagarna.

– Där stod jag på föräldrargruppen och vattnet gick, mitt bland alla. Det rann ner på golvet. Som tur var hade jag en klänning på mig, men ändå. Jag fick springa in på ett rum bredvid. Det var som värsta skämtet... Så typiskt mig, säger Anna Jönsson Haag som kan skratta åt händelsen.

”Kontakt med Charlotte och Stina”

Väl på sjukhuset drog värkarbetet för ut på tiden. 

– Det var dramatiskt under tiden för hans puls gick ner, speciellt när värkarna började bli starka. När Harry föddes hade han navelsträngen om halsen och var blå. Jag hann inte ta in det, man är så borta i huvudet av all smärta och hade tagit lustgas så jag hann aldrig bli orolig, men jag såg på Emil att han blev det. Men när de skulle lyfta upp honom skrek Harry till, sen blev det precis så man tänker sig att det ska vara. Jag fick upp honom på magen och det var så mäktigt men samtidigt svårt att ta in, säger Anna.

Fyra dagar efter förlossningen berättade skidparet om sin bebislycka.

Har vännerna i skidlandslaget hört av sig?

– Jag har haft kontakt med Charlotte (Kalla) och Stina (Nilsson), det är fint att man har den kontakten fortfarande. Jag hoppas att jag får presentera Harry för dom snart. Sen kom Teodor (Peterson) och hans fru Sanna med charkuterier, bullar och en flaska vin och fixade middagen åt oss när vi kom hem. Sanna kom också till BB med godsaker, helt fantastiskt.

Träningen har du redan dragit igång, vi har kunnat se på Instagram att även Harry varit på gymmet?

– Jajamen. Han har varit ute med farsan i vagnen när han sprungit också. Jag har lovat mig själv att inte springa på sex veckor. Men jag vred upp bandet på brantaste lutningen häromdagen och gick och fick till ett riktigt bra intervallpass.  Jag har verkligen lärt känna min kropp väl under graviditeten. Jag har både kört styrka och gått på bandet, men det blir mest promenader nu, säger  33-åringen.

Hon har tränat hårt genom hela graviditeten och har siktet inställt på att komma tillbaka som elitmotionär. Bakgrunden som skidåkare på världsnivå och den dagliga träningen efter karriären innebär att hon har fysiska förutsättningar för att snabbt återhämta sig efter förlossningen.

– Jag har tappat mycket muskler och är spädare än före graviditeten så när folk säger att jag är smal är det nog också det man ser. Jag vill bli stark igen, men också kunna föda barn på nytt, säger Anna Jönsson Haag.