Man måste hjälpa varandra – och vara nykter på sjön

Av:

Publicerad:
Uppdaterad:
Gert Fylking är i karantän på ön han kallar Kobben.
Foto: Robert Aschberg
Gert Fylking är i karantän på ön han kallar Kobben.

Vi tog alltså båten för att göra ett hemma hos-reportage hos min gamle vän Gert Fylking som vistas i karantän på ön han kallar Kobben.

Han sitter där med Runo Andersson, en gemensam bekant.

Halva öns trädbestånd gick åt i stormen Alfrida förra vintern. Man ser det på långt håll. Bara enstaka ståndaktiga pinnar där det förut var urskog.

De låg och sov när vi förtöjde. Egentligen skulle de ha svetsat en grej till en båt men de hade ingen svets så de sov middag istället. Det var enklare. Livet går ju ändå lite långsamt i karantän.

 

Inne i huset råder fullkomligt kaos. Runo har flytt till gäststugan och jag förstår honom. Matpaket, burkar, verktyg, tomflaskor, filtar, disk och plastkassar med skräp ligger spridda på 50-talsmöblerna.

Foto: Robert Aschberg

Gert visar ett av sina tre gamla rödspritskök. Man tänder det med en sup, så att bränslet kan värmas och förgasas och brinna. I stekpannan ligger delar av en gammal abborrfilé. Den ska eventuellt tillagas så småningom och jagas ned med pulvermos. Sedan tittar vi på soluret som visar fel tid och vrider det rätt. 

Vid bryggan och på tomten ligger nio båtar av högst varierande kvalitet.

 

Fotografen Esko Männikkö tog en mycket berömd samling bilder i början av 90-talet, av ungkarlar i norra Finland. Gubbarna rensade sina fisknät inomhus och flaskmatade lamm i köket. De söp tillsammans i tomteluvor och tycktes inte ägna någon onödig tid åt hygien. Karga typer, som alltid gick med stövlar. Sådana män man inte kan låta bli att gilla. Förmodligen sov de med kläderna på, för att det var enklare. Men de hade en viss ordning på grejerna.

När jag påpekar det för Gert säger han att det kan vara värre.

Han besökte några bröder utanför Örebro en gång. De hade en gris i huset. En av bröderna var tokig. Han hade blivit det när han varit i skogen med en kvinna en midsommarafton många år tidigare. En annan bror hade en hink att pissa i på nätterna. Den tömde han inte förrän den var full. Och de gubbarna satt inte ens i karantän.

 

Vi diskuterar bryggan som fått mångårigt stryk av fjärden utanför. Hälften av stockarna i stenkistan har lossnat och flutit iväg. Diskussionen har pågått ett decennium nu och bryggan har inte lagat sig själv.

Så dricker vi kaffe utomhus. Det hade smakat med en kask mitt i allt elände, men man bör hålla sig nykter på sjön. En man vi känner var inte det häromveckan och fick kast på en snabb båt. Han åkte i sjön utan flytväst. Som genom ett under lyckades han simma i land och hittades svårt nedkyld. Båten for iväg och kraschade långt upp på en strand.

 

När vi kommit tillbaka till vår egen karantän hittar jag två saker som blivit över. En enkel svetstransformator, och boken “Hur kvinnan vill erövras” från 1956. Gert ska få dem. Han uppskattar sådant, och man måste hjälpa varandra i dessa tider. Förhoppningsvis kan grejerna göra livet lite enklare på Kobben.


Hejdlöst roligt

  • Ricky Gervais är ett geni. Andra säsongen av hans “After Life” ligger på Netflix. Den är minst lika bra som den första. Varm, allvarlig, djupt mänsklig och bitvis hejdlöst rolig. Jag hoppas redan på en tredje säsong.

Snabbt morgondopp

  • Vi badar ibland om morgnarna. Fyra grader. (Vatten är tyngst vid den temperaturen). De säger att det är bra för hälsan. Hur som helst kommer man upp mycket snabbt. Knoppen klarnar. Och man känner sig lite duktig efteråt.

Publicerad:

LÄS VIDARE