Mejla

Kristoffer Bergström

Den oväntade sexigheten i det avtalade

Publicerad:
Uppdaterad:

Klockan 11.30 låg jag med min fru i sovrummet.

Så når en text botten. Svenska språket rymmer ingen mer frånstötande mening.

Sex brukar susa som en jetski in i läsarens ögon, särskilt egenupplevda eskapader. Antyd att du förfört en violinist i en hiss och intresset är väckt. Hinta om en biffig bibliotekarie på en brygga, en charmig center på campus, en aggressiv allergiker i Argentina, det räcker.

Men en herdestund med sin äkta hälft vid lunchtid hemmavid?

Blott skrytfior och Sting skulle återge det. Resten begriper hur tråkigt det låter, att folk kommer fly till andra artiklar, att kolumnens fortsättning kommer lämnas så osedd att du riskfritt kan skriva ut din bankomatkod där.

Det passar mitt syfte, för vad som följer är privat.

Där låg vi, jag och Anna, hon var halv tolv och vi ville ha barn. Appen varskodde oss att tiden var inne. Det var kanske vårt trettonde försök, vi hade hoppats och våndats om vartannat, gnidit och gnuggat enligt schema, när en sällsam känsla tog över.

Tänk att det här var så hett. Det avtalade, förbestämda, maskinella. Jag som letat bland böjelser utan att hitta hem, jag som övervägt om gummistövlar och djurmasker var min grej, tänk att svaret fanns så nära.

Ett par kryss i en kalender. En tjej jag beundrar. 8413.

Jag är ingen vidare älskare, det är uppenbart för dem som hamnat i min omedelbara närhet. Jag behärskar rörelserna och rytmen, vet hur hårt det bör klämmas, men mentalt finns brister.

Under akten borde mitt inre vara ett flammande bål, men där svajar en vippbräda. Tänk om jag vill det här mer än hon. Tänk om hon gör det för mig. Tänk om hon gruffar som svar på mina läten, en stöttande andrastämma, inte för att det känns så skönt att hon bara kan prata grottspråk.

En pust av tvivel så faller ena brädänden och så är det över.

När man önskar barn går det inte att vänta in lusten, den får finnas där eller inte, byxorna ska av ändå. Det är fysiska samlag, kroppsdelarnas och inte sinnenas danser. Det bedrivs ingen klassisk romantik, inte den vi charmas av i fiktionen, Connells hungriga kyssar på Mariannes mage, men jag har kommit att finna den lika sexig.

Det var något med det fullständiga samtycket som tände brasan. Att utförandet inte påverkade grundpremissen.

Om jag är dålig, om du är, om vi är?

Vi fortsätter ändå. Gruff baby.

Jag hör följdfrågorna. Hur kan jag vid 36 års ålder inte ha frigjort mig från prestationskrav, hur vore det med lite vanligt självförtroende, tillit till personen under dig, förresten har du inget att berätta om violinisten?

Jag är inte i stånd att svara, det blir bara mörkt, utan landar hellre i det fina och ljusa.

Vi ska ha barn. Och klockan 11.30 en tisdag hade jag en riktigt skön stund. Följd av en 12.40 en onsdag samt två gånger nästa ägglossning.

Av:

Publicerad: