Mejla

Oisín Cantwell

Anders Tegnells seglarskor såg nya ut

Publicerad:
Uppdaterad:
Statsepidemiolog Anders Tegnell.
Foto: LOTTE FERNVALL
Statsepidemiolog Anders Tegnell.

Hade Anders Tegnell nya seglarskor på sig?

Ursäkta den ytliga frågan, men allt är så dystert och allvarligt och mörkt just nu att en enkel kvällstidningsjournalist kan behöva fly för ett ögonblick.

Folkhälsomyndigheten höll i dag sin etthundrafemtioelfte presskonferens sedan en fladdermus i Kina insjuknade, vilket inte hindrade att statsepidemiologen såg förvånansvärt pigg ut.

Han rabblade rutinerat, smittspridningen ökar, det ser mörkt ut i Europa, men norden har hittills klarat sig hyfsat, 31 nya dödsfall att rapportera i Sverige, snart är vi uppe i 6 000 sedan pandemin bröt ut.

Stefan Löfven hade en timme tidigare hållit presskonferens. "Läget är mycket allvarligt", sa statsministern och fyrade av nya inskränkningar för krogen.

Kanske en vettig åtgärd. Kanske en eftergift till det näringsliv som trycker på och inte vill höra talas om stängda restauranger och barer.

Men nu var det dags för ännu ett avsnitt i långköraren med Tegnell i huvudrollen.

 

Vi höll till i en aula byggd på 1960-talet i Solna. Cool arkitektur, den halvrunda salen hade kunnat användas i någon spionrulle som utspelar sig i DDR, men det är knappast därför som den internationella pressen fortfarande bevakar utvecklingen.

Tv från Japan och Österrike, gigantiska nyhetsbyråer som AFP och Reuters, Daily Telegraph i London, Le Monde i Paris, de var antingen på plats eller närvarande via länk.

Den svenska modellen väcker ännu intresse. Den har gått från utskälld till beundrad och är väl i takt med ökad smittspridning än en gång på väg att bli ett skräckexempel i samma internationella kretsar som tror att vissa av Stockholm förorter har förvandlats till kalifat.

Tegnell och övriga myndighetsrepresentanter betade av sina budskap, antalet IVA-fall ökar, det finns en hemsida att gå till för den som vill ha råd, några av de hårdast drabbade regionerna, Örebro, Jönköping och Halland, deltog på länk och redovisade kortfattat och laddat den senaste händelseutvecklingen.

Foto: BJÖRN LINDAHL

Den allmänna frågestunden var lam. Reportrarna börjar kanske trots allt tappa sugen.

TT ville veta vilka som dör. Ekot undrade om inte hela landet borde införa tuffare rekommendationer. TV 4 krånglade till det och ställde frågor om råden mellan de områden som har steppat upp skiljer sig åt.

Statsepidemiologen, tålmodigare än de flesta, tappade inte ens humöret då han svarade någon av de 26 anmälda reportrarna att han hade svårt att tänka sig att det går att förmå folk att ha munskydd på sig på privata middagar.

Vi måste ändra beteende för att bryta trenden, varnade någon expert.

Vilket är sant. Men om vi inte alla ska bli tokiga måste beteendet förändras även inom ett annat och nog så viktigt område.

Moralismen och humorlösheten som har brutit ut under året är nämligen en pandemi som behöver en egen Tegnell.

Jag skriver inte detta för att bagatellisera coronan. Den är på allvar. Den skördar liv. Vi måste alla ta ansvar.

Jag skriver detta för att de dramatiska månaderna sedan mars utöver mycket annat har avslöjat att en förfärande stor del av befolkningen tycks bära på en hittills undertyckt längtan efter att få tillhöra Stasi.

Det är på sociala medier ett evigt spionerande och angivande av grannar, arbetskamrater och avlägsna släktingar som inte följer de epidemiologiska påbuden slaviskt.

Och Facebookgrupper som fram tills nyligen inriktade sig på att varna i kvarteret för suspekta individer som eventuellt är muslimer, har bytt profil och jagar varandra.

Mest utsatta är, som så ofta tidigare, de unga. 20-åringarna lyder inte. De festar, hånglar och bär sig åt.

Så suckar i varje fall många av de medelålders och äldre som själva har blivit för trista och bekväma för att ens vilja ha kul.
De kräver att kidsen ska vara solidariska, men flyger inte sällan själva kors och tvärs och tenderar att rösta på partier med marginellt intresse för klimatet och tycks inte ligga sömnlösa över vad det är för värld de lämnar efter sig.

Foto: BJÖRN LINDAHL

Oförsiktigt nog frågade jag för några dagar sedan på Facebook om inte en del gnällspikar över 50 kunde sluta ögonen och försöka minnas hur det var att vara ung.

En äldre man undrade ampert om det fanns någon pandemi när jag var 20.

Aids. Typ 35 miljoner döda. Det hindrade inte många av oss från att ligga oskyddat, svarade jag.

Man skulle kunna tro att en sådan replik skulle få honom att lugna ner sig.

Det visade sig vara fel. Han ångade på som om apokalypsen plötsligt var ännu närmare förestående.

Mitt exempel är som bevismaterial anekdotiskt. Men jag tror att det är en illustration så god som någon över tillståndet i monarkin.

Nej, ungdomarna ska inte få bete sig hursomhelst. Även de måste givetvis ta ansvar.

Möjligen finns dock utrymme för en lågmäld vädjan om att innan blodtrycket skjuter fart tänka ett ögonblick på att de flesta, unga som äldre, faktiskt försöker följa rekommendationerna och att det inte är lätt att vara människa och att Tegnell och annat kunnigt folk redan i våras varnade för andravåg under hösten.

Till och med vi som tillhör den promille av befolkningen som ännu inte har doktorerat i smittspridning har ju vetat att det skulle kunna bli så här.

Och vad sägs om att ansvariga tar ansvar? Stockholm har nu stängt allmänhetens skridskoåkning. Ursäkta, men vem åker ens skridskor i tio plusgrader?

Bomma igen Stureplan i stället, om ni nu vill åstadkomma någonting.

 

Presskonferensen var överstökad inom en timme. Fotograf Lotte Fernvall och jag ställde oss i kön hos Tegnell för enskild intervju. Min chef hade skickat med mig en fråga.

Får vi gå och klippa oss? Många läsare har tydligen undrat.

– Besök hos frisören är ett bra exempel på någonting vi gärna vill att ni skjuter upp, förmanade statsepidemiologen.

Jag ställde ytterligare några pliktskyldiga frågor och kunde till slut inte hålla mig.

– Seglarskorna är inte nya. De har varit med ett tag, svarade den numera rikskände smittspridningsnörden.

Av:

Publicerad:

LÄS VIDARE