Jag är redo för strid för oss kvällsmänniskor

Foto: TT

Minns ni när människor inte identifierade sig utifrån var de befinner sig på den politiska skalan? Man var kanske västgöte och hårdrockare och höll på Leksands IF och det var alla viktigare delar av ens grupptillhörighet. Hemorten, någon hobby och möjligen musiksmaken definierade en sorts samhörighet med andra och det var liksom bra med det. Vilken sedel man tryckte ner i kuvertet på valdagen var däremot av mindre betydelse. Framför allt var det hemligare än eventuella mentala sjukdomar eller sexuella preferenser, av den enkla anledningen att det ansågs vara ”privat”. Vad man tyckte politiskt var oavsett inte en stor sak. Allt detta var förstås innan sociala medier trängde in i vår vardag och gjorde åsikter till vår nya umgängesvaluta.

 

Det pratas mycket om hur polariserat Sverige blivit – en försåtlig omskrivning av det faktum att intolerans vinner allt mer mark – och vi är inte ensamma här. I Storbritannien har släkter slitits isär och äkta par splittrats under de tre senaste årens brexitkaos. Många EU-länder befinner sig i liknande situationer och frågan är om det finns en väg ut ur den här politiserade tvångströjan.

Kanske är det istället politiken som måste bistå oss med nya debattämnen som inte nödvändigtvis riskerar att förstöra familjeband. I så fall kan vi bli bönhörda relativt snart:

Nästa söndag ställer vi om klockan till vintertid, förmodligen för en av de sista gångerna någonsin. Riksdagen måste inom ett par år meddela EU vilken tidszon Sverige väljer att befinna sig i, eftersom hela Europa förbundit sig att sluta hoppa mellan vinter- och sommartid.

Opinionen i Sverige lutar, enligt en undersökning som Dagens Nyheter gjorde tillsammans med Ipsos förra året, åt sommartid. Nu varnar forskare för tänkbara konsekvenser.

– Morgonljuset är viktigt för vårt välmående, och vintermörkret gör oss mer trötta och sega. Med ständig sommartid blir det ju ännu mörkare på morgonen vilket kan leda till ökad risk för nedstämdhet och depression, säger sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt till DN.

Jag förstår inte alls vad människor får ut av att gå upp en timme tidigare på vintern – känns det lite livsbejakande med sommartid, som att sommaren liksom dröjer kvar? – men jag känner ju igen en attack på oss morgontrötta när jag ser den.

– För de som är kvällstyper, det vill säga har en sen dygnsrytm av biologiska skäl, är permanent sommartid ännu mer problematisk, konstaterar forskaren Jonathan Cedernaes.

 


Och ja, vi som har ”en sen dygnsrytm av biologiska skäl”, också känt som kvällsmänniskor, måste göra oss hörda nu. Att de morgonpigga redan dikterar villkoren i samhället är en sanning som vi i den förtryckta majoriteten har lärt oss att acceptera. Med Luther på ena axeln och det skamliga minnet av morgon-snoozen på den andra, lommar vi iväg till jobb och skola i tron att vi är lite sämre människor. Men det är vi inte. Vi är bara produktiva lite senare på dygnet. Vi är många, vi är starka och vi har en viktig fajt att ta den närmsta tiden.

Den där timmen vi får tillbaka nästa söndag kommer snart att kunna tas ifrån oss för alltid, om vi inte mobiliserar motstånd. Om detta ska bli Sveriges nästa kulturkrig, vårt alldeles egna nordliga brexit, så är jag redo för strid.


Hellre en timme till
Ett alternativ som inte tycks finnas på förhandlingsbordet med EU, men som jag själv skulle kunna tänka mig att fronta offentligt, är att vi drar tillbaka klockan en timme varje höst utan att vi flyttar fram den däremellan.

av

ARTIKELN HANDLAR OM