Dottern: ”De väntade bara på att mamma skulle dö”

Coronautbrottet

  • Joachim Kerpner

Lilly, 83, var rädd för att dö av coronaviruset.

När hon insjuknade ordinerades morfin, som gjorde andningen svårare.

– De väntade bara på att hon skulle dö, säger dottern Isabella Lindell.

Lilly Byström gick bort den 16 april på ett äldreboende i Uppsala.

– Hon såg på nyheterna och insåg att hon var i flera riskgrupper. Hon var rädd för att dö i covid-19, och pratade med alla om det. Hon sade ”är det det här som ska ta mig?”. Den ångesten önskar jag ingen, säger dottern Isabella Lindell.

Moderns sista tid i livet blev förfärlig, enligt dottern. Maken, som har alzheimer, lever på samma boende. Coronaviruset kom först till hans avdelning. Lilly besökte honom och blev den första med covid-19 på sin avdelning.

– Mamma fick inte besök av oss och kände sig ensam. Hon tyckte att personalen anklagade henne för att hon tagit dit viruset. Hon blev snabbt sämre, orkade knappt prata i telefon.

Isabella Lindell och hennes mamma Lilly Byström.

MAGNUS SANDBERG

”De hade bestämt sig”

Några veckor innan Lilly dog fick syskonen ett samtal från äldreboendet, som de ser på med helt andra ögon i dag.

– De frågade ”om Lilly blir sjuk, vad vill ni ska ske då, ska hon åka till sjukhus där hon förmodligen kommer att bortprioriteras på grund av sin höga ålder, eller ska hon vara kvar på boendet där hon känner sig trygg”. De lade upp det på det viset, så att man skulle svara ”det är klart hon ska vara kvar på boendet”. Vi trodde att de ändå skulle göra vad de kunde för att rädda hennes liv, men de hade redan bestämt sig för att hon inte skulle klara sig.

Isabella Lindell är kritisk till det äldreboende som mamman Lilly Byström bodde på.

MAGNUS SANDBERG

När Lilly blev smittad kom snart ett nytt samtal:

– Vi fick reda på att de gav henne morfin. Vi fyra syskon är inte sjukvårdsutbildade och tänkte ”jaha, det är väl det man gör”. I efterhand har vi fått reda på att det förmodligen gjorde att hon förlorade sina chanser att överleva. Hon hade andningsproblem, ändå fick hon morfin som hämmar andningen. Det är inte klokt att man gav henne det, säger Isabella.

Det är först efter Ivos skarpa kritik de senaste veckorna mot regionernas coronahantering – att vård i livets slutskede, palliativ vård, under en period i våras sattes in för samtliga äldre som uppvisade coronasymtom – som Isabella och hennes syskon förstått hur illa det var.

De kunde ha hjälpt henne. Det fanns syrgas till exempel. Men de valde att döda henne.

Ett dygn innan mamman gick bort ringde de från äldreboendet igen.

– De sade att ”så här i livets slutskede kan ni få hälsa på, men vi har ingen skyddsutrustning att erbjuda”. Det var ett ställningstagande man inte vill stå inför. Jag har små barn och åkte inte. Min syster har vuxna barn och åkte dit. Det är jag jättejätteglad över, säger Isabella.

Drygt ett halvår har gått sedan mamma Lilly dog. Isabella tänker fortfarande ofta att ”nu ska jag ringa mamma” – innan hon kommer på att hon inte finns längre.

– Mamma älskade livet trots sjukdomar och smärtor. Hon skulle ha gett vad som helst för att få fortsätta följa oss barn och tolv barnbarn, hon var så nyfiken. Hade jag varit på fest ville hon veta vad jag haft på mig, hon ville veta hur barnbarnens framtidsplaner såg ut, hon undrade hur vi hade det i trädgården. Det är så fruktansvärt att man tog allt ifrån henne, säger Isabella Lindell.

MAGNUS SANDBERG

Aftonbladet

/

Nyheter

/

Coronautbrottet

Publisert:

OM AFTONBLADET

Tipsa oss: SMS 71 000. Mejl: tipsa@aftonbladet.se
Tjänstgörande redaktör: Erik Melin, Akvelina Smed, Nils Höglander
Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
Stf ansvarig utgivare: Martin Schori, Patric Hamsch
Redaktionschefer: Karin Schmidt, Lotta Folcker
Support: Kontakta kundtjänst
AnvändarvillkorPersonuppgiftspolicyCookiepolicyRapportera fel Nyhetsbrev
● Lars Johan Hierta är Aftonbladets grundare och en pionjär inom den svenska journalistiken och tryckfriheten. Han ville väcka folkets vilja till ett större deltagande i samhällsarbetet. Han ville granska makten, utmana de styrande och avslöja missförhållanden. Men han ville också informera – och inte minst underhålla. I den andan har vi verkat sedan 1830. Vi fortsätter göra det varje dag.

OM AFTONBLADET