Birgitte Söndergaard: Mamma dog mitt i coronaskiten

Slog igenom i ”SOS – en segelsällskapsresa” – så gick det sen

Av:

Publicerad:
Uppdaterad:

Hon gjorde succé i filmer som ”SOS – en segelsällskapsresa” och ”Zorn” och blev sedan uppskattad programledare.

Men till slut blev uppmärksamheten för mycket för Birgitte Söndergaard som idag satsar helhjärtat på konsten.

– Jag blev trött på mig själv.

Birgitte Söndergaard.
Foto: SHIMODA MEDIA
Birgitte Söndergaard.

Birgitte Söndergaard, 63, slog igenom på slutet av 80-talet i ikoniska ”SOS – en segelsällskapsresa” där hon spelade Stig-Helmers flickvän Anna-Vera.

Några år senare spelade Söndergaard yppig dalkulla i storfilmen ”Zorn” och därefter varvade hon skådespeleriet med en rad programledaruppdrag för bland annat ”Mänskligt”, ”Blåsningen” och ”Spårlöst försvunnen”.

”Väldigt jobbigt ett tag”

Foto: SHIMODA MEDIA
Birgitte Söndergaard framför sin egen tavla.

Men konsten har alltid legat Söndergaard varmt om hjärtat och i början av 2000-talet beslöt hon sig för att ta en paus från den publika världen för att satsa helhjärtat på sitt skapande.

– Jag började måla eftersom jag var rätt trött på allt. Jag ville göra annat. Det var väldigt jobbigt ett tag, man sa hejdå till ensemblen på söndagen och så spelade man in tv på måndagen och sedan jobbade man hela veckan. 

Var du nära att gå in i väggen?

– Det var inte så mycket snack om sådant då. Hade det varit idag hade det varit en annan sak. Jag skämdes också och tänkte att jag borde ju tycka det var fantastiskt. Jag syntes överallt och trots det var jag inte nöjd, jag blev till slut trött på mig själv. Det gick alltid något i repris och någon film visades här och där, jag var i tv varje dag under tio års tid.

”SOS – en segelsällskapsresa” med Lasse Åberg och Birgitte Söndergaard.

”Alla i min generation känner igen mig”

Du var med i ”SOS – en segelsällskapsresa” där du spelade mot Lasse Åberg, hur känns det med lite perspektiv?

– Det är så roligt. Alla kan de där replikerna, det är helt galet. Folk kommer fortfarande fram på stan och säger ”Men Stig-Helmer, du har ju kokat hela nätet”. Haha! Det hör jag så ofta. Det är sådan otrolig skillnad på att ha blivit känd via tjock-tv, man blev kändis på ett helt annat sätt. Alla i min generation känner igen mig och alla ska prata med mig. Men jag har absolut inte problem med kändisskapet, folk är otroligt vänliga mot mig.

Hur gick det till när du fick rollen som Anna-Vera?

– Det var via en audition och jag hade aldrig sett en ”Sällskapsresan”-film och hade ingen aning om var det var för något. Jag provfilmade med Lasse och vi hade så himla roligt. Men jag filmade egentligen för rollen som Ole Bramseruds flickvän Krisse. Sedan ringde Lasse och sa att ”vi har slängt om allt nu, du gör Anna-Vera istället så får vi spela ihop”.

Skrattar åt nakenrollen

Gunnar Hellström och Birgitte Söndergaard i ”Zorn”.

Söndergaard fick också stor uppmärksamhet för ”Zorn”, inte minst för att hon poserade naken i filmen, och hon blir full i skratt när den rollen och uppmärksamheten som följde kommer på tal.

– Jag sa ja direkt när Gunnar Hellström ringde, det lät jätteroligt. Egentligen var det ingen stor roll, men den tog luft från allt annat. Det är bara mig som man kommer ihåg, Liv Ullman är det knappt någon som minns. Det är skitkonstigt.

Söndergaard får fortfarande propåer om olika roller, men prioriterar konsten. 

– Om jag ska vara ärlig är det inte lika roligt längre. Jag har roligare när jag får pilla med mina andra uttryck.

Foto: FREDRIK HJERLING
Som programledare för ”Mänskligt” på 90-talet.

Kollapsen – och längtan efter kärlek

Som för så många andra har pandemin slagit hårt och för Söndergaard har det också varit ett tufft år på andra plan.

– Jag skulle haft en jättestor utställning på Edsvik konsthall i år och de gick ju i konkurs, det känns så surt. Sedan blev min mamma sjuk och gick bort och mitt i allt det kom den här coronaskiten. Jag var jättenere och dålig, hostade och orkade inte göra någonting och det varade i flera månader. Allt kändes helt meningslöst. Det blev meningslöst att gå till ateljén, varför ska jag stå där och måla? Det är ingen som bryr sig ändå. Det var otroligt ångestfyllt och jag kände ingen glädje i någonting. Men jag hade inga antikroppar när jag testade mig, det var nog en total kollaps av utmattning. 

Hur ser ditt liv ut på det privata planet, är du singel?

– Ja, och det tror fan att jag vill hitta någon. Hur det ska gå till vet jag däremot inte, jag vågar nog inte släppa in någon. Men det skulle vara så skönt att uppleva och dela saker med en annan människa. Jag skulle verkligen vilja bli kär.



Publicerad:

LÄS VIDARE