Åkesson och Busch är inga förebilder

Partiledarna i boksamtal

Av:

Publicerad:
Uppdaterad:

Aftonbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Foto: LOTTE FERNVALL

Politik är den högsta formen av intellektuell verksamhet har den före detta statsministern Göran Persson hävdat. Jag skulle säga att det i bästa fall var ett önsketänkande. Svensk politik har knappast dominerats av några intellektuella giganter efter Tage Erlander och Olof Palme. Det senaste flagranta exemplet på det var Ebba Busch som för några år sedan ville införa en litteraturkanon i skolan men själv inte ens kunde säga vilka författare som hade skrivit de svenska klassikerna "Giftas", "Gösta Berlings saga" eller "Gentlemen".

Väntade och oväntade tips

I slutet av förra veckan samlades samtliga partiledare, förutom statsminister Stefan Löfven som var ersatt av Mikael Damberg, för ett samtal om litteratur och läsning under ledning av den gamle folkpartiledaren Bengt Westerberg. Det hela skedde i digital form i den på grund av pandemin inställda Bokmässan i Göteborg.

Partiledarna hade fått i uppdrag att berätta om två favoritböcker, en skönlitterär och en faktabok. Ebba Busch och Jimmie Åkesson lyfte fram Karin Boyes "Kallocain" respektive Per Anders Fogelströms "Mina drömmars stad". Bra romaner för all del, men visst får man känslan av att de knappt läst något nytt sedan gymnasietiden.
Övriga partiledare hade piggare tips, det var alltifrån en diktsamling av Gui Minhai (Ulf Kristersson) till Alex Schulmans mörka familjehistoria "Bränn alla mina brev" (Jonas Sjöstedt). Nyamko Sabunis val föll på min favorit från förra året: Tara Westovers fenomenala självbiografi "Allt jag fått lära mig", om en helt osannolik klassresa från en illitterat mormonuppväxt till en masterexamen från prestigeuniversitetet Cambridge.

Damberg läste aldrig böcker

Att höra politiker prata om ett ämne som går utanför de vanliga talepunkterna är intressant, då träder människorna bakom partiledarrollen fram. Mest överraskande var det när Mikael Damberg pratade om sitt förhållande till litteratur. Han som vanligtvis har en väldigt påläst och korrekt framtoning erkände att han aldrig läste böcker som ung. Det var först i vuxen ålder som det intresset väcktes till liv.

Jag känner igen mig i det. Jag var inte heller någon läslus som barn, men som ung vuxen bestämde jag mig helt enkelt för att jag ville vara en läsande person. Jag satte upp regler och mål för mig själv. De klassikerna ska jag läsa och si och så många böcker i månaden ska jag ta mig igenom. Till slut vändes plikt till lust.
Just nu pågår en debatt kring att läsandet i Sverige störtdyker. Framför allt är det bland barn och unga som böcker har konkurrerats ut av paddor och mobiler. Expressens Jens Liljestrand skrev en tänkvärd krönika där han jämförde lästvång för barn med vaccinsprutor, det gör ont i början men ger ett bättre liv på sikt.

Du kanske kan bli partiledare utan att vara en stor läsare, men för att se igenom politisk dumhet gäller det att ha läst en och annan bok.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Ledare

Prenumerera på Ledarredaktionens nyhetsbrev

Få Sveriges bästa opinionsjournalistik med hjärtat till vänster direkt i din mailbox.