Greta Garbo fortsätter att vara en gudomlig gåta

Filmisk roman berättar om skådespelarens tuffa väg mot stjärnorna i Hollywood

Av:

Publicerad:
Uppdaterad:
Greta Garbo i ”En gudomlig kvinna”, amerikansk stumfilm från 1928.
Greta Garbo i ”En gudomlig kvinna”, amerikansk stumfilm från 1928.

Året är 1925 och en ”onormalt skygg nittonåring från Södermalms bakgator” anländer med atlantångare till New York.

I första scenen i Kerstin Gezelius och Alexander Onofris roman Love – en roman om Greta Garbo känner man vinden och hör måsarna. Och anar doften av popcorn i en biosalong. Berättelsen är nämligen uppbyggd som en film.

Greta, hennes mentor Mauritz Stiller samt dennes unge älskare Eskil är på väg till Louis B Mayer, grundaren av filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer för att förhandla om ett kontrakt. Mayer har blivit imponerad av Stillers regi och Garbos prestationer i stumfilmen Gösta Berlings saga som han sett i Tyskland där den blivit en kommersiell succé.

Stiller ser samarbetet med Hollywood som en väg att finansiera sin påbörjade film Odalisken från Smolny, med Garbo i huvudrollen, ett projekt som strandat i Konstantinopel.


I Lena Einhorns roman om Greta Garbos barndom och ungdom, Blekingegatan 32 (2013) låter hon den stora kärleken vara Mimi Pollak, klasskamraten på Dramatens elevskola. I Love älskar Greta Garbo den 20 år äldre, öppet homosexuelle Stiller, han som upptäckte hennes särskilda lyskraft när hon provfilmade för hans filmatisering av Gösta Berlings saga.

Men när Mayer avskedat Stiller från arbetet med Fresterskan, det första projektet för MGM, för att han var för omständlig och konstnärlig med många dyra omtagningar – blev Garbo kvar, bunden av sitt kontrakt på tre filmer. Det är hennes tuffa första tid i Hollywood, utan Stillers beskydd och ledning, som Gezelius & Onofri gestaltar.

Författarparet skapar en glansfull sagofigur, en skön amason mer än en skälvande människa

Garbo arbetar hårt och disciplinerat och gör vad man säger åt henne. När hon får ett telegram om att systern dött biter hon ihop och håller sorgen hemlig.

Hon hämtar kraft i ensamma promenader i de kaliforniska bergen och låter sig charmas av motspelaren John ”Jack” Gilbert men tröttnar på hans spritindränkta festande och svartsjuka. Hon tröttnar också på sina rollgestalter, att bara få spela våp och vampar i melodramer som produceras på löpande band för att dra in dollar.

Hon tar öppet strid med MGM för att få välja sina roller och få mer betalt och journalister och fotografer jagar henne. Mod saknar hon inte fastän hon är så ung.


Romanen är alltså mer filmisk än den är litterär realism. Och har möjligen först varit ett filmmanus som omarbetats. Språket är enkelt och klart men också opersonligt. Laddade, färggranna, fartiga scener klipps ihop och man får följa konflikterna och dramerna ”utifrån”, liksom en bit ifrån, medan de inre skeendena hos de olika personerna huvudsakligen förblir dolda.

Särskilt gåtfull är huvudpersonen själv, den blyga, viljestarka, oerhört ambitiösa, skojfriska, erotiskt och bisexuellt rättframma men samtidigt ensamhetssökande Garbo. Också Mauritz Stiller, och hans följeslagare Eskil skildras med respektavstånd för deras hemligheter.

Fördelen med den psykologiskt knappa men något platta berättarstilen är dock att man förblir nyfiken och undrande.

Varför var Garbo så fängslande i sina rolltolkningar? Var det hennes unika skönhet eller skådespeleriet? Varför ansågs hon vara ”sexgudinna”, samtidigt som hon ofta spelade behärskad och sval? Eller som Stiller ville ha henne: ”mystisk, ren, erfaren, sofistikerad … och samtidigt helt naturlig”.

Och varför valde hon att ensam stanna i Hollywood när han, här skildrad som hennes livs kärlek, till slut faktiskt friade och ville ta henne med hem till Sverige?


Gezelius & Onofri låter henne vara relativt oförklarad. Hon framstår som häpnadsväckande självständig i en värld som är ny för henne. Och hanterar omgivningen, filmjobbet och vänskaps- och kärleksrelationer med en mognad som verkar idealiserad. Författarparet skapar en glansfull sagofigur, en skön amason mer än en skälvande människa.

Men deras fascinerande resa tillbaka till filmens storhetstid tillåter en att glömma coronakarantänen en stund. Jag kommer nog att försöka hålla fast denna figur ett tag till och vaska fram alla Garbofilmer som går att se på nätet …

Laddar ...
Publicerad:

LÄS VIDARE

Bokrecensioner

Prenumerera på Kulturens nyhetsbrev

Aftonbladets kulturredaktion guide till veckans viktigaste kulturhändelser och mest intressanta idédebatt.